När jag var i London för massor av dagar sedan så åt jag på Jamie Olivers restaurang med min Olivia. Eftersom hon bodde i London då kände jag att det var dags att bjuda henne på brunch. Jag hade druckit lite vin dagen innan och var så jävla törstig så jag drack fläderdryck som är ASGOD. Den finns i Sverige också faktiskt. På hipsterställen som Cajsa Warg och Urban Deli och sånt. Olivia fick nöja sig med en smoothie.

Jag var hungrig och beställde in en croque madame. Alltså en croque monsieur med ett ägg för er som inte visste det. Asså. Plankan som den kom in på gjorde att man inte kunde slafsa runt så mycket som man vill eftersom det skulle resultera i äggkaos på bordet ( och det vill man ju undvika). Kan ha berott på att jag var lite trött för fan, hur kan man klanka ned på en rätt för att den serveras på en liten planka?

Olivia var nästan jättenyttig och åt en macka med avokado och bacon. Den var nog skitgod. Avokado och bacon kan liksom inte bli fel.

Och sen blev det kväll!! Då åt vi på en asmysig restaurant vid Earls Court. Jag kommer inte ihåg vad den heter, men den tjeckiska servitrisen hade bott i Märsta tidigare. Bara en sån sak! Först åt vi calamares med tartarsås.
Och eftersom Olivia nästan är fransk och jag är kock så är det lag på att man måste beställa ankrillette. Det är fett, trådigt och faktiskt kan vara, ibland lite unket. Men det ska det vara. Då är det äkta ankrillette. Tycker jag. Cornichons är ju en totalmega självklarhet till.
Det var ju franska klassiker som åts här dåra så vi tog in coq ou vin. Tupp in vin. Vet inte om detta var äkta tupp men gott var det. Strävt, lökigt med ett trådigt kött. 
Jag vet. JAG VET!!!! Men jag kan ju för fan inte visa bilder på middagen utan att ta med åtminstone ett tillbehör. Men jag vet att den här bilden är under all kritik. Men över all kritik-god. Stekt svam p med vitlök. Så sjukt enkelt tillbehör. GÖR MER!
O herre gud som om det inte var nog med allt så tog vi in en halv kyckling med potatis och citron också. Varför, varför finns det inte mer sånt här hemma? Asså hemlagad mat lagad av någon annan, någon annanstans. Så jävla gott. Och fan så enkelt. Förlåt att jag svär.
Sen hittar jag, Kim och Olivia, i maj, i London, när det är vår, till lunch, en restaurang i en källare som serverar italiensk trerätterslunch. Så vi bestämmer oss att ta den. Och totalignorerar en uteservering. Så här i november kan jag tycka ett det var ett dålig beslut men. Så först åt vi porchetta med basilika, tomater och mozzarella. 
 och sen åt vi gnocchi med tomatsås och grönsaker. Det var gott men precis lika gott som det ser ut att vara. Men shit va mättande gnocchi är.
Det var min Londonresa i mat. 
HEJ!