HEJ! Nu är det nytt år. Då känner jag för att bjuda på en bombastisk bildkavalkad från i somras när jag besökte Ghana. Fett jävla coolt land. Först fick vi fishy och seafood dishes. Kändes lite läskigt att äta något fishy men va fan, man måste ju prova när man är utomlands!

Det visade sig att det inte var något fishy med fisken. Den var bara asgod. Grillad kungsfisk? Kan ha varit det. Till det får man det obligatoriska riset. Den lilla röda såsklumpen i hörnet är en sjukt spicy och najs tomatröra som används överallt. Tomatpuré med vitlök, lök, chili och massa örter misstänker jag att den innehåller.

På morgonen åt vi omelett. Med vitt sötat bröd. Nu är vi alltså på hotell och maten är superfin. Heheh man asså den är fett god. Tomat och lökomelett är ju aldrig fel liksom.

Nu jävlar händer det grejer. Nu är vi i en liten by ute på vischan som heter Afransi. Dessa två unga herrar lagar vårt kvällsmål. Här stöter de palmnötter för att göra en soppa. Det är tyvärr väldans lite kött på de där nötterna så man får hålla på ett tag.

Nu sitter vi alltså inomhus men det var för att det regnade. Då får alla gå in i vardagsrummet och titta på.

Närbild på stötandet.

Jag fick prova!!!! De tyckte det var skrattretande som ni kan se.

Palmnötter innan stötningen. Asså de ser stora ut men det är den enorma kärnan som tar upp all plats därinne.

Nötterna är nu blandade med vatten för att få smak och färg. Sen silas allt. Man riktigt ser krämigheten !! Hehe. Ja den är lite vattnig.

Starka chilisar som ska i soppan!!

Nu jävlar kokar det så det hoppar i grytan. Tillagningen sker i ett lite eldningshus precis vid huset man bor i. I Ghana älskar man plastpåsar och använder det till allt. Som till exempel grytlock.

Man måste äta något till den här eminenta soppa såklart. Får jag fresta med lite matbanan och cassava som är den mest kolhydratsrika grönsaken i världen? Det här kokas tills de är mjuka för att sedan….

Stötas igen!! Här har vi flyttat ut för nu har det slutat regna.

Det stöts till en elastisk, blöt och tjock degklump. Detta mina vänner är fufu. Det bästa ghaneserna vet. I det här stötningsmomentet krävs det en erfaren hand, annars kan man få pålen på sig.

Man tillsätter ALLTID palmolja till soppan för att göra den extra smaskig. Så nu är den klar. Den ska bara serveras med tillbehören.

TADA!! Är inte det här det godaste ni någonsin sett. Vattnig palmnötssoppa med plamolja, en degklump som man döda en mindre person samt toppat med en liten liten torkad fisk som har legat på ett plåttak i en vecka, i en lite bur på en marknad i tre dagar, i ett förråd i en dag för att sedan förtäras.

Det ska även tilläggas att detta äts med händerna. Utan att tugga. Jag upprepar: Utan att tugga. Man kan inte tugga fufu. Det är bevisat. Det blir bara värre. Man måste svälja.

Det är tur att mamman i huset är supersnäll och förstår mig när jag förklarar att jag i princip kommer dö HCHF-döden och lagar lite Jollof rice till mig istället. Det är helt enkelt ris kokt med den där tomatröran som jag berättade om i början. Oftast med ett kokt ägg till. Det här är dock ingen lite portion. Jag var mätt i två dagar. Men! Jollof rice är faktiskt riktigt riktigt gott. Det ska jag till och med laga hemma.

Klart slut från Afransi. Jag älskade den byn!

Sen åkte vi och åt riktig mat på ett hotell vid kusten. Languster med pommes och sallad. Alltså typ hummer fast utan klor men lika gott. Herregud. Jag dog. Detta kostade för övrigt 30 svenska riksdaler. Värt.

En passionsfrukt som jag plockade och åt hos några pårökta, galna holländare som ägde ett pensionat för vilda djur. Ja ni hör ju. Den blev extra god.

Omelett igen. Tomat och lök. Så.Jävla.God. Har försökt göra samma hemma i Svea men det blir inte samma sak. Åt i alla fall samma sak varje dag.

Kokosris med färsk fisk med något löktäcke och spicy tomatsås. Najs.

Jamsrakor. Alltså riven jamsrot som är en vanlig rotfrukt i Ghana med salvia. Spenat och tomatsås till. Det här drömmer jag om ibland. Har ni förresten noterat de vackra tallrikarna som Ghana bjuder på?

Att men sen satt här och åt var i och för sig lite trist. Astrist. Skittrist. Hemskt trist.

Fufun gick inte att undgå. Här är det kanske en lite mer aptitlig bild men låt dig inte luras av dess mjuka yttre. Djävulen döljer sig därinne.

Lite snacks. Omogna och svartbrända majskolvar. Utan salt. Men va fan, det är gott det med.

Här är vi på en fin ghanansk restaurang i Accra. All eloge till maten i byn i så fall. Fisken är en tilapia, en sötvattensfisk som smakar ganska sunkigt. Till det skolmatssals Jollof rice. Eller asså den var ju gjord på restaurangen men smakade bläk.

Omotou. Ett finare ord för en risboll modell större. Till det rökt kycklig i röd sås. Återigen, Afransis mat slår det här med hästlängder.

En snygg skylt till restaurangen: What Shall I Say Family Kitchen. (Inte skylten till lyxrestaurangen ovan dock)

En till fin skylt som säljer frysta råvaror. Snygg skräckfilmstext.

Ghana är helt jävla bäst. Åk dit om ni kan. Jag åt massor med mer saker än det här men foto uteblev.

Nu tar vi nya bloggtag.

Puss Siri